Om mig

och denna blogg

 

Det är bättre att vi själva hittar svagheterna i Sveriges säkerhetssystem och åtgärdar dem istället för att vi väntar på att terroristerna hittar dem och dödar oss.

Det var efter denna enkla och logiska teori som jag efter händelserna den elfte september 2001 som jag började granska vårt lands svagheter som skulle kunna komma att utnyttjas av terrorister och på så sätt döda människor. Jag studerade och undersökte svagheterna och för att kunna göra det hade jag både tillräckligt med kunskap och ett starkt motiv.

Redan många år före 2001 ansåg jag att terrorism var ett allvarligt problem. I september 2000 blev min bästa vän Iskandar Khatloni dödad av terrorister i Moskva. Han var journalist och poet samt medlem i organisationen Human Rights Watch i Ryssland.

Iskandar Khatloni journalist, poet and medlem i en människorättsorganisation i Ryssland. Han var också pappa till till en liten flicka. Och han var min bästa vän. Han dödades i september 2000 i Moskva av okända terrorister.

Iskandar Khatloni journalist, poet and medlem i en människorättsorganisation i Ryssland. Han var också pappa till till en liten flicka. Och han var min bästa vän. Han dödades i september 2000 i Moskva av okända terrorister.

Från vänster:  Rowshan, Bahman och Iskandar vid en fest, mars år 2000 i Moskva. Iskandar hade, som den professionella journalist han var, alltid en diktafon med sig. Jag brukade skämta med honom om det. Han i sin tur svarade med att alltid, i alla lägen, plocka fram den. Som vid den här festen när jag pratade med Roushan. Iskandar gjorde en komplott mot mig tillsammans med en annan vän som tog den här bilden. Iskandar satte sig ner tyst vid sidan av mig när jag pratade med Roushan. Så ropar han mitt namn och jag vänder mig om och möts av diktafonen precis intill munnen. Fotot tas och Iskandar säger: "Jag vann!"

Från vänster: Rowshan, Bahman och Iskandar vid en fest, mars år 2000 i Moskva.
Iskandar hade, som den professionella journalist han var, alltid en diktafon med sig. Jag brukade skämta med honom om det. Han i sin tur svarade med att alltid, i alla lägen, plocka fram den. Som vid den här festen när jag pratade med Roushan. Iskandar gjorde en komplott mot mig tillsammans med en annan vän som tog den här bilden. Iskandar satte sig ner tyst vid sidan av mig när jag pratade med Roushan. Så ropar han mitt namn och jag vänder mig om och möts av diktafonen precis intill munnen. Fotot tas och Iskandar säger: ”Jag vann!”

Iskandar på väg att lämna festen, och jag skulle till Moskvas flygplats några timmar senare flyga tillbaka till Sverige följande morgon. Det här var vårt sista möte. Jag var orolig för hans säkerhet, kysste hans kind och sa till honom: "Var försiktig, min vän!" Några månader senare lönnmördades han i Moskva av okända terrorister. Hans mord, liksom många andra journalisters i Ryssland, fick aldrig något uppklarande.

Iskandar på väg att lämna festen, och jag skulle till Moskvas flygplats några timmar senare flyga tillbaka till Sverige följande morgon. Det här var vårt sista möte. Jag var orolig för hans säkerhet, kysste hans kind och sa till honom: ”Var försiktig, min vän!”
Några månader senare lönnmördades han i Moskva av okända terrorister. Hans mord, liksom många andra journalisters i Ryssland, fick aldrig något uppklarande.

Tiden mellan september 2000 och september 2001 var en svår tid för mig, en tid för mig full av terror som kulminerade med händelserna i USA den elfte september 2001. Endast två dagar före den stora tragedin blev Ahmad Shah Massoud dödad i norra Afghanistan. Han var en centralfigur för motståndet till Sovjets ockupation och senare även mot Talibanerna och Al-Qaeda. Jag tyckte mycket om Massoud och hans död var en stor chock för mig. Och när jag då befann mig i detta chocktillstånd skedde då terrorattentaten den elfte september och hela världen kom att dela mitt chockade tillstånd. När jag lyckats återhämta mig igen efter detta år av hemska chockar lovade jag mig själv att kämpa mot terrorismen.

Det är bättre att vi själva hittar svagheterna i Sveriges säkerhetssystem och åtgärdar dem istället för att vi väntar på att terroristerna hittar dem och dödar oss.

Med min kunskap inom den finansiella sektorn så tänkte jag extra mycket på finansieringen av terrorismen. Jag visste ju att utan pengar är inget terrorattentat möjligt.

Vad kan då en enda man göra mot regeringens makt och dess byråkrater som inte inser problemen? Är jag Don Quijote? Ja, kanske!

Jag vet att i denna tid dominerad av egoism så är pengar och att tjäna dem det viktigaste för de flesta människor; då är det konstigt att lägga tid och pengar på en kamp mot organiserad brottslighet, penningtvätt och terrorismfinansiering driven av en invandrare. Men det finns plats i vår värld för sådana konstiga människor!

För låt mig ställa frågan; Hur mycket kan man betala för ett människoliv? Om allt mitt arbete skulle kunna rädda ens en enda människa genom att hindra terrorismfinansiering så är jag en vinnare.

Jag är född 1957 i Iran. Som utbildad ingenjör jobbade jag några år inom Sveriges industri. Efter det startade jag eget företag inom den finansiella sektorn. Jag är gift och har två vuxna barn. Mina största intressen är historia och filosofi. Enligt mig finns inget ämne viktigare än människans liv och rättigheter.