Itoch, ett hot mot Sverige

Itoch, ett hot mot Sverige

Trots ändring av lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, kvarstår i praktiken faran med penningtvätt och finansiering av terrorism på grund av misslyckanden i systemet (myndigheter, lagar, anställda, allt och alla som har till uppgift att stoppa penningtvätt.)

För att bevisa det påståendet och för att visa hur landets anti penningtvätt system misslyckats, registrerade jag Itoch 2010-06-22, sjutton månader efter det att Lag 2009:62 antagits av riksdagen.

Jag registrerade avsiktligt dess aktivitet som växlingskontor, för att visa att även med en tydlig deklaration, kan inte systemet göra någonting mot ett olydigt företag. Itoch fick tillgång till det svenska banksystemet och öppnade tre konton i SEK, EUR och USD.

Hur kunde Itoch registrera sig självt?

1. Itoch är ett resultat av Sveriges misslyckade anti penningtvätt system. Itoch kunde missbruka gapet mellan olika kontor och registrera sig självt och få tillgång till det svenska banksystemet.

2. Itoch är resultatet av försummelse och likgiltighet bland en grupp regeringsanställda, som har till uppgift att stoppa sådana växlingskontor.

Vilket hot innebär Itoch mot Sverige?

Itoch kan tvätta pengar eller finansiera terrorism på följande sätt.

1. Itoch kan ta emot kontanter från vem som helst och föra över kontanter till vem som helst, och tvätta svarta pengar.

2. Itoch ger inte bara möjlighet för folk som arbetar svart att komma undan skatt, utan undviker även själv att betala skatt för sitt lönsamma arbete.

3. Itoch kan sända pengar åt vem som helst till skatteparadis med hjälp av Sveriges banksystem eller genom Hawala systemet.

4. Med hjälp av Itoch kan vem som helst, inom några få timmar, sända pengar var som helst ifrån Afrika eller mellan östern till Sverige. Utan att avsändarens och mottagarens identitet är kända, utan att någon svensk myndighet har kontroll över penningöverföringarna.

Läxan Itoch lärt oss

Itoch är endast ett exempel på ett växlingskontor, men det visar oss i praktiken svagheterna i landets finansiella system, som tillåter hundratals växlingskontor liknande Itoch, att vara verksamma i samhället och hota landets ekonomi och säkerhet.

Itoch lär oss hur tjänstemän, som avlönas med skattepengar, ignorerar och låter företag som Itoch agera ostört.

Jag beskrev hur Itoch registrerats och systemets svagheter till Finansinspektionen, Säpo, Ekobrottsmyndigheten, Näringsdepartementet och Justitiedepartementet i november 2010, med hjälp av analyser och diagram. En oberoende kommitté kunde undersöka deras reaktion, för att utreda varför ett misslyckande och en svaghet kan få fortsätta så länge i det här landet.

 

Definition av tiden

Det verkar som om långsamma aktioner och reaktioner av många skäl är mer
accepterat i de nordliga länderna än jämfört med de södra länderna i
Europa.
Ett sådant beteendemönster kan ge allvarliga skador i fatala
situationer, som när en naturkatastrof eller någon extraordinär olycka
inträffar. Tsunamin den 26 december 2004 som en naturkatastrof och Breiviks
terroristattacker som en katastrof framkallad av en människa, båda är två bra
exempel på olika extraordinära händelser.
Långsamhet i båda olyckorna visar
att Sveriges och Norges myndigheter inte har tillräckliga och omedelbara
reaktioner. Om långsamma aktioner och reaktioner som ett beteendemönster förr i
tiden inte skadade dessa länder så mycket berodde det på att världen och tiden
var annorlunda.
Förr i tiden flög inte folk till Thailand på semester och
modern terrorism hade ingen innebörd.
I globaliseringen kan du ha kontakt med
andra länder genom resor och kommunikation. Emigration från andra länder,
speciellt från länder utanför EU till de nordliga länderna, ändrade nästan
homogent populationen i dessa länder.

I globaliseringen kan du ha kontakt med
andra länder genom resor och kommunikation. Emigration från andra länder,
speciellt från länder utanför EU till de nordliga länderna, ändrade nästan
homogent populationen i dessa länder.

Ideologiska hot från en grupp emigranter
hjälpte rasister, som redan före den 11 september hatade emigranter, att hitta
goda argument att rättfärdiga sitt hat som en reaktion till muslimska
emigranter.
Nu är demokratin i de nordiska länderna inklämd mellan två
odemokratiska grupper: islamistiska fundamentalisters terrorism och den
rasistiska terrorismen, båda grupper hotar de nordiska ländernas säkerhet som
ska vara skyddat av långsamma byråkratiska myndigheter.
Dessa länder kan
inte fortsätta med sitt långsamma beteendemönster längre.
Att hålla kvar vid
det långsamma beteendemönstret ökar bara skadegörelsens omfattning.
I vår
digitala tidsålder, där ett meddelande går från ena sidan världen till den andra
på bara några få sekunder, vill byråkraterna ha obegränsat med tid på sig innan
agerar.
När Anders Breivik den 22 juli 2011 ockuperade ön Utoeya nära Oslo
för att döda en grupp unga människor, tog det 35 minuter för den Norska
byråkrat-polisen att korsa de 600 m från strandkanten ut till ön. En sådan
hastighet som Norge hade i sådan krissituation är enligt Norska oberoende
undersökningkomissionen (22-julikommissionen)”oaccteptabel”. *

En ändring av definitionen
av tid är nödvändig i de nordiska länderna. Vi kunde lämna några av våra
beteendemönster när det handlade om brandkåren och ambulansen, då kan vi även
använda samma metoder i andra avdelningar där långsamhet och försummanden kan
försätta folks liv i fara.

Det är oacceptabelt att hundratals illegala
växlingskontor (några av dem aktiva på marknaden sedan 1980-talet) kan fortsätta
sitt arbete 3 år efter införandet av en ny bra lag. Istället för att stoppa dem
upprepar myndigheterna: “det tar tid!”.

* http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19241327

En lektion som kostade 77 liv och 232 skadade

Bildens källa:BBCs hemsida

Bildens källa:BBCs hemsida

 

Breiviks terroristattack den 22 juli 2011 var inte bara en enkel olycka som drabbade Norge. Norrmännen borde undersöka den och lära sig en viktig läxa av den. Terrorism är ett problem för alla demokratiska länder och ett allvarligt hot mot alla öppna samhällen. Breiviks terroristattack har en särskild betydelse för Sverige då vi har flera kulturella nämnare till varandra.
Terroristattacken blev undersökt av en oberoende undersökningskommission ledd av juristen Alexandra Bech Gjoerv. Utredningens 482-sidiga rapport innehåller mycket fakta och siffror som är viktiga att studera för att förhindra att en liknande händelse kan ske igen, inte bara i Norge utan även i Sverige. Rapporten är som en spegel i vilken vi kan se byråkraternas och deras beteendens sanna ansikte. ”Oansvarighet” är ett ord som ständigt dyker upp i läsarens tankar när de läser rapporten. BBC fick rapporten och vi återger den här: *

Kommissionen säger:
”Norska polisen kunde ha stoppat Breivik tidigare”.
Rapporten kom med 31 rekommendationer men mest fördömande var deras resultat att:
Attacken på regeringsbyggnaden i Oslo kunde ha blivit förhindrad om de effektiva och redan beprövade säkerhetsåtgärderna hade utförts.
En snabbare polisinsats för att skydda människorna på ön Utöya var en realistisk möjlighet och skytten kunde ha blivit stoppad tidigare den 22 juli.
Mer säkerhets- och nödsituationsåtgärder för att förhindra framtida attacker och ”mildra negativa effekter” borde ha genomförts den 22 juli.
Rapporten ger även detaljer om ett telefonsamtal från en fotgängare 10 minuter efter att bomben i Oslo exploderade där han ger polisen en bra beskrivning av en man som bar pistol och hade på sig skyddskläder.
Telefonisten skickade vidare meddelandet men förvarningen följdes inte upp förens efter ungefär två timmar senare säger rapporten.
Även om det var uppenbart att en terroristattack hade utförts säger kommissionen att inget omedelbart rikstäckande larm gavs, inga vägblockader eller observationsposter blev utsatta, inga försök gjordes att mobilisera helikoptrar, inte heller tog operationscentralen emot hjälp från angränsande polisdistrikt.
Operationens central var ”helt enkelt överbelastad”, avslutar rapporten, i den utsträckningen att deras personal gjorde lite för att förhindra fler attacker under den akuta fasen.
BBC gav sedan under titeln ”Oacceptabelt” aspekter av olyckor som inte bara är ”Oacceptabla” utan även ”Otroliga”:
Det tog 35 minuter för polisen att korsa de 600 m (2,000 fot) från stranden till ön.

Det tog 35 minuter för polisen att korsa de 600 m (2,000 fot) från stranden till ön.


Den första patrullen från lokalpolisen kom fram 17:55, men de två konstaplarna försökte inte att hitta en båt trots riktlinjer som rekommenderar en omedelbar reaktion på skjutvapenattacker.
Om byråkrater sägs det att de är slöa, långsamma, likgiltiga och hänsynslösa. Om någon tvivlar på dessa adjektiv så är 35 minuter för att korsa 600 m och två stående poliser på stranden till floden Tyrifjorden bra bevis för att övertyga. Vilken typ av människa kan likgiltig stå och lyssna på skriken från hundratals ungdomar som är under beskjutning och ber för sitt liv?
Bara byråkrater har ett sådant beteende. Ingenting på jorden kan röra dem, inte ens de oskyldiga offrens skrik under en terroristattack. Den oberoende utredningskommissionen räknar misslyckandena och felen som begicks under terroristattacken, men felens rötter går före den 22 juli. Denna dag blev polisens ineffektivitet dokumenterad framför allmänhetens ögon, men dagarna, månaderna och åren före den 22 juli existerade misstagen och felen men ingen brydde sig om dem. Efter den oberoende kommissionens rapport fick Norges polischef avgå, men hans avgång eller till och med avgången av statsministern Jens Stoltenberg kan inte förändra att 77 människor dog och att siffrorna hade kunnat vara lägre om myndigheterna hade gjort sitt jobb ordentligt och tog sitt ansvar för misslyckanden och fel som blev rapporterade till dem före olyckan.
Som BBC rapporterar:
Utredningsteamet ifrågasatte varför gatan utanför statsministerns kontor, Grubbegata, inte blev avstängd för trafik så som det blev rekommenderat sju år tidigare.

Utredningsteamet ifrågasatte varför gatan utanför statsministerns kontor, Grubbegata, inte blev avstängd för trafik så som det blev rekommenderat sju år tidigare.

I sju år förblev ett beslut på byråkraternas skrivbord och ingen frågade: varför! Det verkar som om Norge väntade på Breivik för att kunna tänka efter och fråga ”varför”.
I undersökningen av terrorattacken den 22 juli kom många ”varför” upp som ingen kan svara på utan att känna till byråkraterna och deras beteenden. Samhället i Norge gav, som så många andra moderna demokratier, sin tillit till byråkrater och gav dem makt, utan att ha kontroll över dem. 77 människor förlorade sina liv för att lagar, regler, beslut och rekommendationer inte har något värde för byråkrater, förutom på papper. Byråkrater kan ignorera dem utan allvarliga konsekvenser.
Om norrmännen fortsatte sina försök att få svar på många av dessa ”varför” som dök upp i samband med Breiviks terroristattack skulle de se byråkraternas fingeravtryck överallt.
Den viktigaste lektionen från terroristattacken den 22 juli handlar om byråkrater som på två sätt hotar landets säkerhet:
1- Innan terroristattacken, genom att inte följa lagen och åtgärderna som samhället beslutade om för att förebygga terrorism. 2- Under terroristattacken, genom att ignorera sina arbetsuppgifter under sådana avgörande omständigheter.

Varför?

Efter en terroristattack med många olycksoffer kommer det upp många frågor i samhället. Breiviks terroristattack den 22 juli 2011 gav upphov till många frågor och diskussioner i Norge. I kölvattnet av terroristattacken fick en oberoende undersökningskommission i uppdrag att granska olyckan. I kommissionens 482-sidiga rapport fångade många ”varför” läsarnas uppmärksamhet. I ett tal till parlamentet den 28 augusti 2012 sa Jens Stoltenberg, statsministern av Norge, följande:

”Vi kan aldrig ställa till rätta misstag från det förflutna, men vi kan lära av det förflutna,” berättade han för parlamentet. ”Och för att göra detta, måste vi skapa en säkrare framtid.”
Från BBC
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19401598
Felen i Norges anti-terroristsystem och myndigheternas misslyckanden var en del av verkligheten som inte togs i beaktning av Norges befolkning före Breiviks terroristattack. Det norska samhället brydde sig inte om fel och regeringen ryckte på axlarna när någon påpekade dem. Ingen i samhället frågade:

”Varför blev inte gatan utan statsministerns kontor, Grubbegatan, stängd för trafiken som det blev rekommenderat för sju år sedan.”
Från BBC
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19241327

Beslut och lagar kunde trots sitt värde på papper bli ignorerade eller glömda fram tills Breiviks terroristattacker. Breivik begick inte dessa fel och försummanden, han avslöjade dem med sina terroristattacker. Han visade det norska samhället hur bräcklig deras säkerhet, och hur inkompetenta deras myndigheter är. Före den 22 juli 2011 hade inte det norska samhället tid att tänka på felen. Breivik väckte norrmännen till att ta sig tid och tänka över felen. I teorin var Breivik en ensam förövare, i praktiken hade han många medhjälpare. Alla myndigheter som inte gjorde sina uppgifter före och under terroristattacken hjälpte honom att döda 77 oskyldiga människor. Faktiskt gav byråkraterna som inte stängde Grubbegatan honom möjligheten att placera en bilbomb där. ”8 dödade och 209 skadade av bomb i Oslo” blev resultatet av dessa misstag och försummanden.
Byråkratpolisen hjälpte Breivik genom att ignorera ”ett telefonsamtal från en fotgängare 10 minuter efter att bomben i Oslo exploderade där han ger polisen en bra beskrivning av en man som bar pistol och hade på sig skyddskläder” så att han kunde ta sig till sitt nästa terroristmål: ön Utöya.
Från BBC
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19241327

Naturligtvis kan undersökningskommissionen kritik, statsministens beklagan och polischefens avgång ”inte ställa till rätta misstag som begicks i det förflutna” som Norges statsminister sa, men genom att tänka på dem och lära oss av våra misstag hjälper det oss att inte begå samma misstag en gång till.
Kunde inte det norska samhället inrätta en oberoende undersökningskommission för att undersöka svagheterna i landets anti-terroristsystem och ge alla dessa ”varför” ett svar innan Breiviks terroristattacker?
Kan vi göra så i Sverige? Har vi tid att tänka på bristerna i vårt samhälle som gör vårt land mottagligt för terroristattacker? Eller ska vi kanske vänta tills en terroristattack inträffar och sedan inrätta en oberoende undersökningskommission för att ta reda på ”varför” en attack kunde inträffa? Det finns många ”varför” som gör Sverige sårbart för en terroristattack. Det är bättre för samhället att hitta svaren på dessa ”varför” innan en terroristattack inträffar:
Varför är Sveriges polis så ineffektiv även efter att ha fått en högre budget och några tusen fler poliser?
Varför kunde Sverige bli ett paradis för penningtvätt trots bra lagar och tillräckligt med personal och budget för att förhindra det?